Alla delar hittar du här

Färgrollista  

Hannah - Vinröd
Dave - Mörkblå

Övriga - Grå 
 

Tiden hade forsat förbi sen kvällen då Dave friade och nu var den stora dagen framme. Hannah började dagen med att sköta om sina växter för det var det som fick henne lugn och glad.

Dave satt en bit bort och kollade på sin blivande fru medans han läste en bok och njöt av vårdagen.

Hannah: "Tänk, idag är det min bröllopsdag. Som jag väntat och nu är den äntligen här!"

Hannah hoppar in i duschen som ett första steg till att börja göra sig i ordning.

Efter hon duschat, sminkat sig, borstat tänderna, fixat håret, tagit på alla smycken hon ska ha och tagit på sig sin brudklänning kollar Hannah i spegeln och piffar till sig en sista gång och försäkrar sig om att hon inte glömt något.

Dave har också stått och peppat sig själv en stund innan cermonin. Hannah och Dave har fått gått omvägar för att inte se varandra innan bröllopet.

Gästerna har kommit och cermonin drar igång ganska snabbt. 
Hannah: - Ända sen jag var liten har jag haft en dröm om att gifta mig. Jag var en riktig sådan där flicka som klippte ut bilder på brudklänningar och sparade små söta saker som skulle passa in på ett drömbröllop. Sedan dog mina föräldrar och även om allt försvann och jag knappt orkade med livet så hade jag alltid kvar ett hopp att jag en dag skulle få starta om med min egna familj. Och jag känner att idag är första stora steget mot den framtid jag drömt om.

Dave: - När jag gick på gymnasiet var jag en riktigt grabbig kille. En sån sterotypiskt kille som spelade fotboll, fick okej betyg och som aldrig skulle gifta sig. Så sa vi alla i killgänget. Men så växte vi upp och en efter en gifte sig och tillslut var det bara jag och en kille kvar. Ärligt talat förstod jag inte ens då, varför ska man gifta sig? Men jag förstår nu att jag hade bara inte hittat den rätta kvinnan för mig. Sen dök du upp där i baren och du var den vackraste kvinnan jag mött. Detta är så rätt och det vet vi båda. Jag älskar dig.
Hannah: - Jag älskar dig med. 

 
Gästerna både skrattar och ler...

Och gråter. Alla är berörda även om det inte syns utanpå på alla.   

Hannah trär på Dave ringen på fingret.  

Dave trär på Hannah hennes ring. 

Och så avslutas det hela med en lång kyss.  

Gästerna applåderar.

Festen fortsätter och så blev det dags för bröllopstårtan.

Inne i huset är det fullt med liv. Folk pratar, dansar, äter tårta och umgås helt enkelt.    

Mörkret lägger sig och bröllopsfesten lider mot sitt slut. De flesta gästerna har gått hem.

Jeff: - Vilket fint bröllop. All lycka i framtiden och så kanske vi ses inne i stan framöver.

Hannah: - Tack så mycket, det gör vi säkert. Tack för ni kom.

Hannah: - Tack för du gick med på att ta mitt efternamn. Jag var den sista i min släkt med det namnet tills nu och det känns viktigt att föra det vidare.

Dave: - Självklart, älskling. Vi var ju inte tvungna att ta mitt namn bara för jag är mannen. Vi visar alla att vi lever på 2000-talet.

Hannah: - Haha det är bra det! Men tack ändå.

På kvällen låg Dave och Hannah och myste länge.

Dave: - Godnatt, fru Gibson.
Hannah: - Godnatt, herr Gibson.